It's very early

Det var på nittiotalet nån gång. Jag var i USA hos de nyligen bildade amerikanska gröna som representant för svenska miljöpartiet. Diskussionerna var livliga, de små detaljerna i partiprogram och organisation var mycket viktiga, och folk kom i luven på varandra allt som oftast. Bland dem fanns en kille från en liten stad vid kanadensiska gränsen nånstans, som var indian. En äkta Native American, och the Greens var mycket stolta över honom. De lät honom hålla alla "keynote speeches", som han också skötte med pondus och elegans.

Den här eftermiddagen gick diskussionens vågor högre än vanligt, och folk stod upp ock skrek åt varandra. Jag fick nog och gick ut i det fria och satte mej på en bänk och pustade ut. Efter ett tag kom indianen gående och satte sej en bit ifrån mej. Där satt vi tysta ett tag och lyssnade på de upprörda rösterna inifrån den runda, amfiteaterliknande plenisalen. Efter ett tag vände han sej mot mej och sade stilla: "It's very early, isn't it?". Och så var det, och så är det.